torsdag 23 december 2010

Fnissig hip hop

Hiphopen och rapmusiken är fattiga på komik, och den komik som finns tillhör den ofrivilliga kategorin, med hårda killar i bling bling och tuffa miner.

Men Rannel Theatre Companys ”Flhip flhop” är härligt fnissig på ett ytterst avsiktligt sätt, när de två dansarna och aktörerna Matt Bailey och Joey D blandar slapstick, breakdance, vitsande, dj:ande, tokdansande, sit com-agerande, penselfäktande med mera i en publikfriande föreställning som fjäderlätt gör komik av genrens koreografi och attribut.

Två målare är hemma i en gemensam, mer välbeställd kompis lyxiga lägenhet för att utföra ett jobb. En av dem är mer drivande, gnällig och bossig, medan den andra är en typisk klantskalle, som gärna pillar på allt som inte borde pillas på. Mycket jobb får de inte gjort, trots att ägaren snart kommer hem. Någonting kommer hela tiden emellan. Som att klantskallen välter färg över en dyrbar matta, spiller ut whiskeyn och rotar runt i skivsamlingen, och när klantskallen håller fingrarna i styr är det gnällspiken som gråter ut efter att ha dumpats av flickvännen. På den dryga timme som de försöker arbeta hinner det mesta gå fel, och till slut ser de inte något annat val än att fly från kaoset. Men först ska klantskallen lära gnällspiken några dansmoves som ska vinna flickvännen tillbaka.

För att vara markerad i teaterprogrammet som en dansföreställning, är ”Flhip flhop” stillastående, men även i de mer teaterliknande sekvenserna spritter det i skådespelarna/dansarnas kroppar, och de bakar in dansen naturligt i händelseförloppet, som när de danslikt kivas om en keps. Bäst är det mellanspel där klantskallen dansar med olika skivomslag framför ansiktet, med adekvat musik i högtalarna. Stor humor.

För trots lite störande grabbighet och några longörer som hade kunnat tightas till, är ”Flhip flhop” en fyndig föreställning där man hela tiden väntar på nästa smarta skämt, nästa koreograferade genidrag. Matt Bailey och Joey D är samspelta som gin och tonic. Och det roligaste med deras show är att den fick alla att skratta över generationsgränserna, kulturtanter såväl som små barn som hade stannat uppe efter läggdags.


Jag tycker om: Justin Bieber, Pamela Anderson, Sex, Samlag, Skogsturken, Politiskt Inkorrekt, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar